Jag saknar att vara liten, man kunde berätta allt till mamma, det funkar inte längre. Kärlek betydde en puss på kinden. Då man var ledsen kröp man bara upp i mammas famn och grät. Skulle jag göra det nu skulle hon ju tro att världen går under typ, förr grät man för att barbie-dockan gått sönder. Man behövde aldrig känna sig ensam. Jag saknar den tiden, nu då jag tänker efter kom jag på att man aldrig kommer få vara så liten nåmer.